Att använda produktionsfunktioner är ett praktiskt sätt att beskriva hur skörden varierar med N-gödslingen. Sambandet kan visas grafiskt och skörden för valfri N-giva kan beräknas.

Figur 1 till höger visar ett typiskt fall med kärnskörden på y-axeln och N-gödsling på x-axeln.
Utan N-gödsling är skörden relativt liten och ökar sedan starkt tills ett maximum nås för att sedan åter sjunka.

Här har en ekvation av typen

y=a + b*x +c*x² + d*x³

använts. y betyder skörd och x kvävegiva. Konstanterna a, b, c och d bestäms med statistiska metoder. Ekvationen fungerar oftast bra, men under vissa omständigheter kan en uppåtgående fas för höga N-givor erhållas enligt figur 2 (röda delen).  Då kan en modifierad kurva bestämmas, som ger en mer trolig bild av sambandet mellan skörd och kvävegödsling vid höga N-nivåer (blåa delen). Kurvans inflexionspunkt, dvs. x-värdet eller kvävegivan då krökningen byter från att vara konvex till att bli konkav är startpunkt för modifieringen.

Konstanterna a, b, c och d i ekvationen bestämmer kurvans form och varierar beroende på vilka odlingsbetingelser som gäller. En produktionsfunktion för valfritt län eller område, förfrukt och år kan bestämmas baserat på genomförda gödslingsförsök.

För samma urvalskriterier tillsammans med priser på spannmål och kväve kan också den ekonomiskt mest lönsamma kvävegivan beräknas. 

 Figur 1

Figur 2